onsdag 20 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - Epilog

Bästa läsare!

Det har varit ett sant nöje att skriva om gentlemannens fröjder och behag, jag tackar er hjärtligt att ni velat läsa.

Ett stort tack går också ut till er som bemödat er att kommentera de olika episoderna och så gett mig gott tankemotstånd - det har varit ack så nyttigt!

Nedan följer alla 24 goda råd som har avslutat varje skrivelse:

Del 1. Torka tåren
1. Att vara en gentleman är ingen hobby, det är en livsstil
2. Ditt hem bör vara en trevlig plats att vara på, för dig själv och för dina gäster
3. Sätt stolt en näsduk i fickan och erbjud den till en dam i nöd då tillfället påbju
der

Del 2. Ett första intryck
1. Skorna är gentlemannens kännetecken och bör glänsa vid alla tillfällen
2. En gentleman kan presentera sig snyggt, snabbt och med ett fast handslag
3. Gentlemannen verkar ibland oundvikligen snobbig, men är alltid brydd och uppriktig

Del 3. Pressveck och fransmän
1. Gentlemannen bör vara en ivrig och kunnig konverserare
2. Skor, byxor och skjorta är grundingredienserna i vårdad klädsel
3. En hatt kan av gentlemannen bäras så fort han lämnar hemmets vrå

Del 4. Mer slips åt folket!
1. Kavajen är ett universalplagg som gynnar proportionerna och bör knäppas korrekt
2. Slipsbärande är inget konstigt och att knyta den tillhör mannens baskunskaper
3. Alla plagg som inhandlas kan med fördel föras till en sömmerska för insömnad

Del 5. Dressed to the nines
1. Kavaj, kostym, jackett och smoking är de olika formalitetsgraderna, allra högst upp hittar vi fracken
2. Till fest är man uppklädd och lämnar hemma alla distraktionsmoment för att kunna ha det roligt
3. Också i hemmets vrå bör en gentleman se representabel ut

Del 6. Tick, tack
1. Att respektera andras tid är mycket viktigt och att komma i tid är ett måste
2. En klocka kan man spendera väldiga pengar på, men den är inget man skryter om
3. Man bör ha en meningsfull fritid och förkovra sig i det som intresserar

Del 7. Rosorna bland törnen
1. Kvinnan är skapelsens krona och underbar
2. Skäms inte för att låta en kvinna veta att du uppskattar henne
3. Att ha manliga vänner är mycket viktigt för en gentleman

Del 8. Lunka på
1. En god attityd gör hela livet mycket enklare
2. Morgontimmarna erbjuder en fantastisk möjlighet att uträtta både nytta och nöje
3. Gentlemannen är alltid mild och hjälpsam, mot alla han träffar

Tackar som läser!

tisdag 19 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 8

Tema: Lunka på

God morgon! Ja, detta är sannerligen en god morgon.

Attityd

Vissa dagar är gråa och trista, andra är ljusa och varma. Att behålla en god inställning varje dag är inte alla gånger lätt, men alla dagar absolut nödvändigt. Man kan inte vänta sig att någon skall lysa som en sol dygnet runt, men gentlemannens huvud bör aldrig dingla nedåt i uppgivenhet.

På något sätt har det i dag blivit en trend att klaga på de som tilldelats makten och andra som bestämmer något, förkasta denna trend! Systemet som man så ofta klagar på blir inte bättre av att du klagar, om du har något att kritisera, så försök förbättra på det.

Vidare har all västerländsk dygd och moral fötts ur kristendomen, och den traditionelle gentlemannen läser Bibeln och ber till Jesus Kristus var dag. Det är lärorikt för både intellekt och själ, och dessutom en god övning i ödmjukhet – en vara som gentlemannen behöver stora mått av.

Var förändringen du vill se i världen. - Mahatma Gandhi

Att sätta på sig sitt ansikte

På en del platser i världen kallas skäggstubb för smutsskägg. Det har i dag blivit ansett som oerhört attraherande att ha en bussig tredagarsstubb, till kvinnornas stora behag. Man kan påstå att etiketten har ändrat med åren men en klassisk gentleman har aldrig skäggstubb, antingen är han ordentligt rakad eller så är skägget välvårdat och ordentligt. Även om han allra helst har mustasch – förstås!

Dessutom rakar sig inte gentlemannen i slentrian med en gammal rakapparat. Nej, han investerar i prima rakdon som män i generationer har brukat. Rakkniv och raktvål! Om själva rakningsprocessen kunde sägas mycket men jag bara informerar att det tar lång tid. Och som så många andra av gentlemannens vanor så kan det tyckas övermäktigt till en början. Det tar ungefär en kvart att raka sig ordentligt, och att hålla på så varje morgon låter inte särskilt lockande.

Men då det blir en rutin att vakna ungefär två timmar innan det egentliga dagsverket så inser man vilken enorm potential morgontimmarna har. Morgonpromenad, morgonmål, morgonbön, morgondusch, morgonläsning och givetvis morgonrakningen kan bli några av dagens absoluta höjdpunkter. Men för att dessa morgonvanor skall fungera behöver gentlemannen givetvis gå i sängs i tid. Vårt samhälle är än så länge orienterat kring att 8-16 är kontorstid och då lever gentlemannen kring det såvida hans egna sysslor bara tillåter.

Hastighet

Hos en äldre kvinna läste jag en gång en dikt med titeln Dag av glas, i vilken skalden uppmanar att promenera till arbetet, så att inte dagen går sönder. I denna dikt hittar vi mycket visdom: ta det lite lugnt också! Det finns oändliga (skrivna och oskrivna) listor som beskriver hur du bör vara, gentlemannen har givetvis också listor som med fördel kan följas, men livets krav får inte bli större än livets glädje.

Vi avslutar med det vi kunde ha börjat med. Engelskans ord gentleman är uppbyggt av två ord, gentle och man. Det senare ordet behöver väl knappast översättas, man är man. Dock kan det första ordet vålla en aning huvudbry genom sin mångfacetterade betydelse och sitt invecklade ursprung. Man kunde doktorera på det ordet och vi väljer att bara hastigt nämna att det kunde översättas med mild.

Kom ihåg att gentlemannen har ett balanserat och kontrollerat humör. Han brusar förvisso upp över orättvisor och rättar till dem med det samma, men han klagar inte ständigt över medtrafikanter eller skattehöjningar utan finner sig i vad samhället kräver av honom. I gentlemannens ryggrad bör alltid ödmjukhet och mildhet ligga. Hans manér på vara storslagna efter dagens mått, men det enda han vill är att vara en god medborgare och en redig karl.


Tre goda råd

1. En god attityd gör hela livet mycket enklare
2. Morgontimmarna erbjuder en fantastisk möjlighet att uträtta både nytta och nöje
3. Gentlemannen är alltid mild och hjälpsam, mot alla han träffar

Tackar som läser!

måndag 18 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 7

Tema: Rosorna bland törnen

Vi skall i dag tala lite om kvinnor.

Skapelsens krona

Få saker är så diskuterade i vårt lilla norden som jämnställdhet. Och det är väl gott och väl, kvinnor och män skall ha det lika bra! Men där slutar tjafset. Män och kvinnor är olika, så är det bara.

Den klassiska kvinnobilden kallar många för fruktansvärd, men jag kallar den underbar. Utan traditionella kvinnor, ingen gentleman. Två särdrag har kvinnan enligt detta tankesätt. Det första är skönhet. Man behöver inte leta med förstoringsglas för att inse att män i alla tider har varit facinerade av kvinnors skönhet. Detta är något som vi inte behöver rygga undan för (även om det inte får gå till oanständigheter), utan snarare omfamna. Vi får tycka att kvinnor är det vackraste som finns på jorden, vackrare än varje ädelsten.

Skörhet. Detta är inte politiskt korrekt. Men det behöver inte vara någon dålig sak om mannen drar sitt strå till stacken. Denna kvinnans skörhet och behov av manlig omvårdnad är en plats där mannen får behövas, att finnas vid kvinnans sida i livets alla skiften.

Denna skönhet och skörhet kan leda till att män beter sig alldeles fruktansvärt mot kvinnor. Under inga omständigheter får en kvinna utnyttnas! Om man ger henne en komplimang måste det vara helt utan baktankar. Du tycker att hon är fin och att hon behöver få höra det, du säger det inte för att få henne i din säng, det är helt enkelt uteslutet!

En gentleman är en man i vars sällskap kvinnorna blomstrar. - Jeanne Moreau


Uppvaktningsvärd

Dessa båda egenskaper, skönhet och skörhet leder som du kanske förstår till att man både vill och får uppvakta kvinnor. Förut var det kutym att man vid aftonens slut gav blomman på sitt kostymslag till den kvinna man tyckte att var vackrast den kvällen. Likaså reste sig alla män då en kvinna anlände eller lämnade sällskapet. Dessa gester skulle skapa stora rubriker om den utövades i denna tidsålder. Hundra seder och bruk har funnits i den västerländska överklassen, många av dem vackra och alldeles logiska.

Hur man behandlar en dam eller en flicka är givetvis inget man behandlar i ett blogginlägg, för det räcker inte ens tusen. Det är mera en fråga om inställning. Givetvis finns det litteratur att läsa om de seder och bruk som har idkats genom historien, men utan en sund inställning är det inget värt. Var du själv hittar din inspiration är givetvis upp till dig.

Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. - 1 Kor. 13:1

Bromance

Bromance är ett slangord, och normalt sätt påstår jag att en sådana inte hör till gentlemannens vokabulär. Men bromance utgör en lysande underrubrik för vårt sista tema i dag.

Alltså, bromance är en nära (icke-sexuell) relation mellan två män. Att verkligen ha en god vän (eller tusen) är mycket viktig för vem som helst. En vän som du kan umgås tillsammans med, bestiga berg, starta band eller putsa skor med. Eller om man vill vara så odramatisk så att man ser på film tillsammans. Allt detta kan ske inom vänskapens fantastiska ramar.

Man och kvinna, sött och salt, dur och moll. Alla dessa kompleterar varandra fantastiskt.

Tre goda råd

1. Kvinnan är skapelsens krona och underbar
2. Skäms inte för att låta en kvinna veta att du uppskattar henne
3. Att ha manliga vänner är mycket viktigt för en gentleman

Tackar som läser!

lördag 16 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 6

Tema: Tick, tack

Det är inte ohälsa som gräver vår grav, det är tiden.

Tidsrespekt

Vi utgår från antagandet att alla har lika mycket tid. En avtalad tid skall hållas, att du själv anländer för sent är för det första oartigt, för det andra slösar du bort den andra partens tid. Tid är dyrbart, enligt många mer värt än guld. Att anlända i överenskommen tid är en fin dygd, och tyder på god disciplin och stark personlighet, men en sak som många verkar glömma är att det är en mycket omtänksam handling också.

Inte alla är eftertraktade, och inte alla möten ser vi fram emot, det är sant. En gång satt jag satt i en lång halv timme och väntade på att en man skulle anlända. Det var ganska otroligt hur dåligt det fick mig att känna mig. Jag trodde inte att jag skulle ta illa vid, men det som denne man gjorde mot mig var inte alls särskilt trevligt. Han liksom sade åt mig: jag har viktigare saker för mig att göra än att träffa dig, så jag gör det jag håller på med färdigt, sedan kommer jag. Du förstår säkert själv. Att vara påväntad är en stor komplimang, det säger givetvis har jag annat för mig, men jag tog mig tid att komma hit för att träffa dig, jag kom till och med lite på förhand. En gentleman måste vara punktlig!

Så två korta teser. För det första bör en man aldrig springa – förutsatt att han inte idrottar. Han bör i alla skeden bege sig i väg så tidigt att han lugnt kan gå från en plats till nästa! När mannen springer visar det både på dålig tidsplanering, och dessutom ser det mycket slarvigt ut. Läkare och soldater lär inte springa i sjukhuskorridorer respektive på kasern, det skapar en dålig tidsrytm. Endast i yttersta nödfall – då någon verkligen svävar i livsfara – är det brukligt att löpa. Vidare sitter gentlemannen ner och äter, att inta ett mål mat i farten eller en smörgås och kaffe på vägen till arbetet är varken bra för magen eller själen.


Gentlemannens dyraste ägodel

Hur mycket är en klocka värd? Frågan är förbryllande på många sätt. Faktum är att många klockor köpes för under 20 euro och kan fungera galant flera år. Men urverk handlar inte bara om tidsmätning, det är så otroligt mycket mer. En klocka är ett hantverk, ett konstverk, en klenod och ett avancerat mätinstrumet.

De bästa klockorna har med stor skicklighet monterats ihop och har mödosamt utformats för att fungera så väl som möjligt. Och alla som har sett en klocka hos en guldsmed vet att de kittlar ögonen något enormt. Patek Philippe, en av världens mest exlusiva urmakare har haft många slagord genom sin långa historia, men den reklam som fångat min uppmärksamhet mest är kanske start your own traditions. Är inte tanken på att verkligen ärva ner en klocka flera generationer ganska spännande?

Och för att inte tala om mekaniken bakom även de enklaste mekaniska ur. Den förbryllar och facinerar. Mekaniken är inget jag kan förklara, men för den inbitne så rekommenderar jag varmt vidare studier. Så finns det en mycket viktig etikettregel vad gäller klockor. Det är det kanske enda världsvitt accepterade smycket för män, tillsammans med vigselringen. Om du nu verkligen är en gentleman så är din klocka det överlägset dyraste du har på dig, du uppskattar ju alla dess kvalitéer, funktioner och traditioner. Men du har inte din klocka för att skryta med, så den är täckt under skjortärmen!

Att få tiden att gå

Effektivitet klingar positivt i många öron i dag. I mitt eget tycke är många allt för effektiva i dag, förvisso krävs ett visst mått av effektivitet för samhället att gå framåt. Det råder allmän konsensus i att så fort man slöar så blir man en last för såväl sig själv som samhället.

Därmed skall inte sägas att man inte får ägna sig åt saker man njuter av! Oberoende om du tycker om att sticka, stycka (kött), mecka i bilar eller pilla med datorer så bör en gentleman vara duktig på sina hobbyer. Det finns visserligen hobbyer som anses som mer gentlemannamässiga än andra. Och jag hindrar dig inte från att engagera dig i dem. Ridning, litteratur, cigarrökning, fäktning, cricket, jakt, musicerande och whisky är bara några få exempel.

Tre goda råd

1. Att respektera andras tid är mycket viktigt och att komma i tid är ett måste
2. En klocka kan man spendera väldiga pengar på, men den är inget man skryter om
3. Man bör ha en meningsfull fritid och förkovra sig i det som intresserar

Tackar som läser!

fredag 15 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 5

Tema: Dressed to the nines

Kostym och kravatt är inte festkläder. Punkt och slut.

Vad är vardagskläder?

Vi har i Europa en vädertagen formalitetsstege, längst ner på denna hittar vi kavaj, tätt följd av kostym. Dessa är inte festkläder. I ett tidigare inlägg sades att skor, byxor och skjorta är allt som behövs för att se städad ut, och detta faktum kvarstår. Men att det är långt från att se städad ut, till att vara festklädd.

Vi har som klassiska festkläder två huvudsakliga plagg, nämligen jackett och smoking. Då klockan slår 18 ändrar klädkoden dramatiskt eftersom eftermiddag blir till afton. Jacketten hör förmiddagen till och är en svart lång rock med grårandiga byxor, en väst och slips. Smoking är en svart kostym med sidenslag och svart fluga. För den som vill förkovra sig i de oändliga detaljerna kring dessa två plagg lyfter jag mycket högt på hatten för dessa två sidor: http://www.morningdressguide.com och http://www.blacktieguide.com.

Tröskeln att ta på sig dessa plagg borde inte vara så hög som den är i dag, få män har någonsin på sig endera. Kläder är till för att bäras! Det är tråkigt att vi Österbottningar sparar på kostymen tills den blir ett absolut måste. Så länge man inte klär sig pråligare än värden så är ingen skada skedd, och håller du själv i trådarna så lägger du ribban själv. Var inte rädd för att dina kläder går sönder, ett välskräddat plagg skall hålla livet ut.

Hellre en t-skjorta på kroppen än en frack i skrubben. - Samuel Erikson

En gentleman på fest

Att kvinnor tar länge på sig då de skall ut på fest är ett faktum, ryktet säger att de kan stå timtal i badrummet för att göra sig klara. Nu vet jag inte om detta är mental förberedelse eller om det faktiskt tar länge att komma in i en klänning. Men då en man skall klä på sig en frack tar det nog utan tvekan en halv timme.

Ibland vittnar inbjudningskortet om att något alldeles speciellt kommer att ske. Det är då man kan läsa att högtidsdräkt, frack, aftonklädsel eller white tie påbjudes. Då bjudes alla gäster att plocka fram det finaste de har. Då plockar Torparna fram folkdräkten, officerarna förbereder uniformen, prästerna provar kaftanen och akademikerna och societetsmännen lyfter ut fracken.

Jag kunde hålla på i många långa minuter att framlyfta allehanda propaganda för denna elegansens tinne. Min besatthet av fracken har jag uttryckt massor av gången och lär fortsätta livet ut, men detta inläggs syfte är inte att redogöra för det, utan att inspirera för vidare självstudier. Det ultimata testet på gentlemannamässighet ligger dessutom i om en man har burit frack fast han aldrig varit inbjuden till en tillställning där denna krävts.

En bra gäst är den som har roligt. – Gammalt ordspråk

En annan inte så liten detalj som många i dag helt verkar ha glömt är att då man är på fest är man på fest. Och ingen annan stans. Detta betyder att du får så lov att lämna några saker hemma, klocka, telefon, onödiga nycklar, plånbok och kamera skall inte skramla i dina fickor då du anländer till en fest. Värden tar nog hand om dig under kvällen! Du har inte kommit för att passa tider, utan ha så det så trevligt som det bara går.

Så finns det i dag allt för många som inte vill böja sig för dessa regler. Man sätter sin egen tvist på sina kläder för att man gör som man vill och säger: ingen skall få bestämma över mig. Kom ihåg att regler finns för att de fungerar. Tradition har uppkommit ur stil, det betyder att stil har uppkommit ur tradition. Alltså är tradition och stil tätt förknippade med varandra.


Livet är inte en maskerad

Många klär sig i dag slarvigare till fest än vad man bar till sömns på 1800-talet. Och en bortglömd konst i dag är just dessa sängkläder. Om jag hävdar att man kan ta emot gäster i sina sängkläder så sätter det kanske i gång tankeverksamheten. Inte kan man väl ha gäster i kalsonger?

Och nej, du kan givetvis inte ta emot gäster i kalsongerna! Men om dina sängkläder består i pyjamas, och du har tofflor och morgonrock invid sängen, då märker du att du rentav kan lämna huset i denna utstyrsel. För en liten tur till bageriet eller en morgonpromenad duger detta alldeles utmärkt.

Nu har vi blixtsnabbt avverkat mannens garderob. Och man kan ju fråga sig varför man måste klä sig ordentligt. Det uppenbara svaret är att klädseln så starkt förnippas med ett budskap, för gentlemannen är budskapet: jag står innanför samhällets normer, är ordentlig och vill hjälpa till. För mig personligen har det också mycket att göra med den otroliga självrespekt som det ger att klä sig propert. Man får på något sätt mer gjort iförd kostym och njuter mer av festen i smoking.

Men en gentleman klär sig inte så här elegant för att han vill klä ut sig eller visa upp sig. Han klär sig otroligt elegant för att det behagar honom och de i hans närhet, han tycker att så skall man klä sig. Klä alltså inte ut dig, klä upp dig!

Tre goda råd

1. Kavaj, kostym, jackett och smoking är de olika formalitetsgraderna, allra högst upp hittar vi fracken
2. Till fest är man uppklädd och lämnar hemma alla distraktionsmoment för att kunna ha det roligt
3. Också i hemmets vrå bör en gentleman se representabel ut

Tackar som läser!

torsdag 14 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 4

Tema: Mer slips åt folket!

Se ut som en kostym, bete dig inte som en!

Kavajknappars regler

Fördelarna med att bära kavaj är närmast oräkneliga! Det får dig att verka längre, starkare och smalare. Dessutom friskare, yngre och mer framgångsrik. Vad kan man mera önska av ett klädesplagg? Att räkna upp precis varför det är så kunde man bli doktor på, men kort sagt är det vadderade axlar, markerad bröstkorg och snäv midja som bidrar till en mer fördelaktig figur. Därför kan kavaj med fördel bäras alla dagar i veckan.

Men om du skall ha kavaj så knäpp knapparna korrekt! Det råder en stor okunskap vad gäller kavajknappar. Och det är verkligen ingen vits att ha en välsittande kavaj om du inte knäpper den, då dras inte midjan in, axlarna förlorar sin proportion och bröstkorgen får uppsynen av en elefants. Men var försiktig, du kan inte knäppa knapparna hur som helst, knäpper du alla knappar så ser du ut som en låda. Men frukta inte, jag skall hjälpa dig. Regeln är väldigt enkel. Kavajer sys i dag som smärtast i midjan och bör därför bara knäppas i midjan, knäpper du andra knappar så förlorar kavajen sin menade struktur.

På kavajer med två knappar är det alltså den övre knappen som skall hållas knäppt, kostymer med tre knappar knäpps i mitten, och den övre knappen enligt eget förgottfinnande. Då du väl bemästrar dessa regler kan obemärkt knäppa upp knapparna då du sätter dig och knäppa dem åter då du reser dig, för man knäpper upp kavajen då man sätter sig. Dock skall sägas att vid sträng kyla är det tillåtet att knäppa alla knappar på kavajen! Detta är fördelen med det klassiska herrmodet, reglerna är tydliga och enkla, och då dessa är inlärda så klär man sig snyggt utan att ha det minsta sinne för smak.

Knäpp rätt! - Samuel Erikson


Den som inga slipsar har, han får gå med halsen bar

Länge har det varit totalt otänkbart för en man att visa upp en bar hals för någon annan än hans egen fru. I dag kommer man undan var som helst med långt uppknäppt skjorta, och vid flera tillfällen är det rent av påbjudet (och vackert så, allt har sin tid). Men om du inte kan knyta en slips så är det hög tid! Slipsknuten som din far knöt till din konfirmation får du så lov att knyta upp. Att knyta en slips är lätt som en plätt, du kan till exempel googla how to tie a tie så får du miljoner träffar.

Slipsar och flugor gör dig inte överklädd! Det är ett Österbottniskt tankesätt att det är obekvämt att ha slips, och att man blir fånge i sin kavaj. Men det är inte alls särskilt obekvämt. Visst förlorar man en del av sin mobilitet och spänst, med det är ju faktiskt inte arbetshalare vi talar om. För en gentleman är kavaj och slips inte festkläder utan något alldeles naturligt!

Rör aldrig till en mans slipsknut! Det är förödmjukande för både dig själv och den andra, om du har något emot en mans knut får du säga det åt honom i enrum.

Sömmerskan är din bästa vän

Skräddare är extremt ovanliga numera. Men det finns en yrkesgrupp som inte alls är utdödd ännu, nämligen sömmerskor. Bara i lilla Jakobstad finns det en handfull platser som erbjuder ändringsarbeten och reparation av plagg. I motsats till skräddare kommer dessa inte att göra några underverk med dina kavajer, men de kommer att ta dig mycket långt. Men deras priser är också långt mer humana än vad någon skräddare någonsin kan erbjuda.

Jag har själv otaliga gånger besökt min sömmerskaSysett i Jakobstad, en mycket trevlig kvinna som för struntsummor får mig att se bäst ut i stan! Utan henne skulle min garderob verkligen inte vara värd något. Kostymer, kavajer och byxor som jag hittar på loppis syr hon in till närmast klanderfri passform, och det kostar inte särskilt mycket. Passform är alltid högsta prioritet, världens dyraste kostym ser förskräcklig ut om den inte passar dig!

Eftersom kavajen är ett så pass avancerat hantverk så finns det nästan ingen som köper en välsittande kavaj direkt ur hyllan från billiga butikskedjor. Affärer med lite självaktning erbjuder ofta att ändringssy inhandlade plagg på ort och ställe, om detta inte erbjuds rekommenderas ett besök till sömmerska. Kavajen kanske ser bra ut, men det kan nästan alltid bli ännu bättre.

En man låter sig endast vidröras av sin fru och sin skräddare. - Gammalt ordspråk

Tre goda råd

1. Kavajen är ett universalplagg som gynnar proportionerna och bör knäppas korrekt
2. Slipsbärande är inget konstigt och att knyta den tillhör mannens baskunskaper
3. Alla plagg som inhandlas kan med fördel föras till en sömmerska för insömnad

Tackar som läser!

Fabricerat brev till en utklädd löjtnant från en fiktiv älskarinna



Greenville, North Carolina
7. 24. 1959


My everlasting love!

How worried am I not every second of every day? Life goes on, they say, even though everything has changed since you left. It's been the four longest years of my life, by far! Tell me, dear, when are you coming back to me? I miss you so.


Your father is still very proud of you, and sometimes get himself into trouble for it. He wishes you back, they are selling the house by christmas and moving into town when there is no Steve who can mow the lawn and do dirty work.


I am so glad to hear you are getting along with the boys! Sey hello to Mr. Johnson from me, tell him I wish him only the best! To read about the heat makes me wish I was God allmighty. If I was him, I would sent a chilly wind to give you all the strenght you need.


But now I'm not, so all I can do is pray. But do know that we all pray here. Uncle Brennan's son has now learned to ride the bicycle, he doesn't know his father died in the war. I wish it would all just stop, like when you wake up from a bad dream; you've learned something from it, but you're just so happy it's over.


On the darker days I remember all the good days we had before the war. I cannot believe we were together every day that summer before it all started. If I could turn back time, I would live in that summer every day. Riding daddy's horses in the sunset, eating so many apples we get ill and regret it, sneaking around in Tony's garage and taking boatrides in the lake...


Now I know we cannot turn back time, Steven. But let's make another summer like that again. Being alone doesn't feel right. Us together, however, does!


Love

Amanda


onsdag 13 augusti 2014

Tro på det goda

Vad är det goda du tror på? Ställ upp som kandidat om du vill påverka hur kyrkan använder sina pengar för att göra gott.

Öh...?

Jag hoppas då innerligt att det är vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, det högsta goda, hela universums härskare, Messias och Guds offerlamm du tror på om du tänker vara med i församlingsvalet! Sedan må kyrkan använda sina pengar till Herrens ära.



Kyrkan behöver just dig. Som förtroendevald i församlingen har du makt att påverka. Det behövs förtroendevalda i alla åldrar, kvinnor och män med olika visioner och synpunkter.

Några tankar väcktes i mig...

Det var min barndomsdröm att bli präst. Hela mitt liv har jag följt med min far på hans predikoresor runt om i landet - senast nu i mars. Jag har iakttagit och studerat, hur kan också jag bli en god predikant? Vid 15 års ålder började fingrarna på allvar klia men jag bestämde mig för att aldrig någonsin ens tänka tanken att bestiga en predikstol innan jag läst igenom hela Bibeln.

Tre år senare var uppdraget slutfört men jag bävade inför Allsmäktig Gud att predika hans ord. Nej, inte jag, någon annan må göra det! Som 21 år gammal har jag nu predikat två gånger. Båda gångerna har kallelserna kommit till mig utan eget initiativ, därför har jag till sist sett mig kallad och axlat ansvaret som förkunnare av Guds ord.

Jag önskar att alla som ställer upp i församlingsvalet känner samma bävan. Det är inte precis elevkårsstyrelsen du vill vara med i.

Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
- 1 Kor 14:40

En Österbottnisk gentleman - 3

Tema: Pressveck och fransmän

Vi forstätter med att behandla kläder, med avstamp i en insikt.

En fransk gentleman

Det finns så klart ingen universalgentleman. På olika platser i världen finns det olika seder och bruk. Visst finns det platser där mannen endast är en smutsig och blodtörstig stamledare och barnavlare. Men den gentlemann som vi i vår serie definierar utrustar dig med Europas vedertagna koncept och teorier.

Hur som helst brukar man inom Europa tala om att det har funnits två huvudsakliga inriktningar inom gentlemannamässighet. Den ena inriktningen hade sitt högkvarter i Storbritannien, han tillhörde ett högt stånd och klädde sig med otrolig elegans. Men i Frankrike var gentlemannen inte nödvändigtvis rik eller vacker. Han måste kunna tala!

Av den franske gentlemannen kan vi lära oss mycket, stora personligheter genom tiderna har ofta fört sig väl i salongerna. Jag har inte träffat Jean Sibelius, Axeli Gallen-Kallela, Jörn Donner, Tove Jansson eller Britt G. Hallqvist, men berättelserna förtäljer att de var facinerande människor att umgås med! En som man vill lyssna på, som talar om intressanta saker, men som också talar om det på ett intressant sätt. Han bör alltså ta kunna tala om allvarliga saker utan att det blir obekvämt, samtidigt som han bör tala om livets banala händelser som om de betydde allt.

Tala lätt och det svåra och svårt om det lätta. - Okänd gentleman


Klädselns tre basingredienser

Nu ger vi oss in på ett litet äventyr i gentlemannens garderob. Det kan tyckas vara övermäktigt med alla krav, men var så säker, konsten att klä sig väl blir ett av de största nöjena som finns då grunderna är inlärda, alla färger och former blir ett böljande hav av oändliga kombinationer. Nedan följer grunderna:

Vi har tidigare behandlat skorna, och de är ett kriterium för att klä sig som en gentleman. Men det finns ytterligare två plagg som gentlemannen bör ha på sig för att klä sig propert. Byxor och skjorta.

Om du byter kläder från jeans till ordentliga byxor med pressveck så har du kommit långt (och jag menar inte sladdriga, stora, fula, slappa och svarta kostymbysor, utan välsittande i olika nyanser). Nästa steg är att byta t-skjorta till skjorta, sedan byter du converse mot läderskor. Skor, byxor och skjorta. Detta är verkligen allt som behövs för att se välvårdad ut, och då du har fixat dessa tre kan du börja experimentera lite. Kavajer skall vi behandla nästa gång, men nu går vi vidare.

Stor hatt, stor man

I militären lär man sig ännu i dag att man inte vistas utomhus utan huvudbonad. För inte alldeles länge sedan var detta hela samhällets praxis, hatt och käpp var något som helt enkelt hörde till utomhusdräkten. Hatten skulle skydda håret från smuts, väder och vind.

Med tiden blev hattar också symboler för olika samhällsklasser. Den enkle arbetarpojken hade inte råd med annat än en enkel keps, medan aristokraterna bar påkostade cylinderhattar. En stor hatt skapar dessutom en längre siluett, och att vara lång har så gott som alltid förknippats med att vara frisk och stark – och vem vill inte bli sedd som frisk och stark?

Hatten är mitt uppe i en stor renässans, det skall sägas. Kanske någon av er regelbundet bär hatt. Gentlemannen strävar aldrig efter att vara häftig eller trendig, utan efter att vara välklädd, och att bära hatt utomhus (och endast utomhus!) är att förvalta en hundraårig tradition.

Tre goda råd

1. Gentlemannen bör vara en ivrig och kunnig konverserare
2. Skor, byxor och skjorta är grundingredienserna i vårdad klädsel
3. En hatt kan av gentlemannen bäras så fort han lämnar hemmets vrå

Tackar som läser!

tisdag 12 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 2

Tema: Ett första intryck

Världen är ytlig.

Skorna själens spegel

Det är en urgammal dygd att män putsar skor, både sina egna, och sin familjs. Skorna var robusta redskap, och skulle liksom träyxan och slaktkniven skulle vårdas av familjens huvud, mannen.

På skorna känner man igen gentlemannen, sägs det. I dag prioriterar endast mycket få män att köpa riktigt ordentliga skor, de vackra och slitstarka. Och faktum är att sådana inte säljs i Österbotten. Ett par rediga läderskor har sitt pris men i slutändan blir det faktiskt billigare sådana. Ett par makalöst bra skor kostar kring 700 euro, men i gengäld kan du ha dem mist tio gånger längre än ett par som kostar 100. Att hitta sådana skor i Österbotten är omöjligt och utanför mångas ekonomiska ramar, det skall sägas. Men jag har hört om en man som äger ett par, de är otroligt vackra och välvårdade, och dessa hans skor är äldre än honom själv. Själv var han sjuttiotre år gammal!

Ett par riktigt bra skor går du genom hela livet med, men de kräver också sin beskärda del av omsorg, men detta ompysslande blir ett nöje med tiden! Hur skoputsning går till hör inte till denna serie men var så säker att det kommer att behandlas inom kort.



Ett fast handslag

Första gången två män (och för den delen kvinnor) träffas har skakar de hand, det är numera ett faktum i högan Nord. Denna handskakning är gentlemannens signatur och talar om hur han möter omvärlden. Vid ett första möte blir de saker man lägger märke till först handslaget, och sedan armbandsuret – som kan avslöja mycket om en mans prioriteringar. Efter detta går blicken ner till hans skor som signalerar hur han står på jorden.

Lita aldrig på en man med oputsade skor! Om han inte kan ta hand om sina skor kan han inte ta hand om dig. - Gammal kvinnlig visdom

Skorna behandlade vi som hastigast, och klockor kommer vi till senare. Men nu funderar vi på vårt handslag. Lyckligtvis fick jag redan i högstadiet undervisning om vikten av ett fast handslag. Där och då fick vi också lära oss att handslaget inte får vara för hårt, men absolut inte för löst. Det är av högsta vikt att du inte langar iväg en rutten fisk till din frände, men att åsamka honom smärta genom att ta i för hårt är inte bättre. Det skall vara precis lagom, detta handslag erhåller du genom enträgen övning, och skall sägas att det inte är särskilt svårt.

Om man då stöter på ett handslag som inte inger det minsta förtroende, hur reagerar man. Nå, om han är yngre än dig så kan du tyst fostra honom och säga att ynglingens handslag bör rättas till, det är av högsta vikt för varje ung man att han lär sig hälsa korrekt. Äldre män bör man alltid och under alla omständigheter resa sig för då man tar i hand! Du hedrar honom genom att ta dig besväret att resa dig upp då ni hälsar, och förbli gärna stående också då ni talar.

För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära... - Bibeln

Snobb eller gentleman

Skillnaden mellan att vara en snobb och en gentleman är ungefär lika långt som avståndet mellan klockan 13 och klockan 23. På ett sätt är de ganska nära varandra, men samtidigt så långt borta. Detta snobbträsket är rätt så svårt att undvika i vårt Österbotten, gentlemannens levnadssätt är så markant annorlunda från alla andras.

Din artighet kan lätt bli tagen för snobbighet eller översitteri. Därför får du aldrig någonsin visa dig duktig, verka belevad, eller tala om ditt eget uppförande! Gentlemannen och snobben gör egentligen precis samma saker, men på helt olika sätt och av helt olika orsaker. Snobben vill visa upp sig för sin egen vinning, medan gentlemannen är ödmjuk och visar sig finsmaklig för att han bryr sig om andra. Om man kallar sig själv för gentleman så har man upphört att vara det.

Oberoende av vem du besluter dig för att tala med – om denne är under eller över dig på samhällsstegen – så måste du vara brydd. Viktigt är att se personen i ögonen, visa att du förstår, och alltid då det är behövligt, hjälpa denne där det behövs.

Det sägs att man inte längre bryr sig om normer och klädregler, allt som betyder något är resultat. Givetvis är detta ett klokt tankesätt men vi lurar oss själv. Så otroligt många attribut förknippas med speciella levnadsvanor, och ganska ofta stämmer de precis. Kläder och uppförande väljer de allra flesta med omsorg, så att omvärlden skall få veta lite om vem man är innan man har talats vid.

Man känner alltid igen en gentleman så fort man ser honom!

Tre goda råd

1. Skorna är gentlemannens kännetecken och bör glänsa vid alla tillfällen
2. En gentleman kan presentera sig snyggt, snabbt och med ett fast handslag
3. Gentlemannen verkar ibland oundvikligen snobbig, men är alltid brydd och uppriktig

Tackar som läser!

måndag 11 augusti 2014

En Österbottnisk gentleman - 1

Tema: Torka tåren

Vårt första stapplande steg in i gentlemannens värld börjar i hemmets lugna vrå.

Mer än en hobby

Det finns inte något som heter nästan en gentleman. - Bernhard Roetzel

Detta behöver du veta om du planerar att ta ett steg in i gentlemannens värld. Gentlemannamässighet är ingen hobby, det är ett liv. En gentleman klär sig således inte stiligt för att visa upp sig, utan för att han tycker att så bör man klä sig.

Alla gentlemannens måsten kan till en början kännas överväldigande, det kommer du att märka under vår resas gång. Du kan inte längre vakna strax innan du behöver vara någonstans, för rakningen, morgonmålet och påklädandet tar mycket länge. Detta är en ganska otrevlig insikt då man börjar gräva i gentlemäns leverne, såväl enkla morgonrutiner som garderob och kunskaper bör finslipas ända in i absurdum.

Men långsamt märker man att det är ett nöje att saker tar så mycket tid. Skoputsningen och promenaden till bageriet kan man ju unna vem som helst!

En öppen dörr

En gentleman får gärna bo i ett slott (företrädesvis på den Franska landsbygden) som han ärvt av sina förfäder sedan sju generationer tillbaka. Han får gärna heta von eller af och ha ett saftigt arv att ta ut och lika saftiga framtidsplaner. Detta är dock inte obligatoriskt, han får lika gärna bo i en trång enrummare strax utanför en liten stad i Österbotten.

Att ha något vettigt att göra under sin ensamma och lediga tid är viktigt för vem som helst. Gentlemannen sitter givetvis aldrig hemma vid datorn ätandes chips. I stället fördjupar han sig i en god bok eller poesi, utvecklar nya eller gamla färdigheter, eller också tar han en tupplur. Också kan han utöva sådant som konst, musik eller en tankeväckande promenad utomhus. Det viktiga är att man inte blir trög utan sysselsätter sig med något konstruktivt.

Men en gentleman strävar sällan till att vara ensam och ledig. Nej, han arbetar ihärdigt och njuter av människors sällskap. Så fort tillfället tillåter så bjuder han hem bekanta till sig för att ha en trevlig diskussion, spela kort eller dricka en kopp te med kex. Givetvis kan han även bjuda till en ordentlig middag nu som då.

När det blir för känsligt

Det skall sägas direkt att det som verkligen utmärker en gentleman är hur han beter sig mot de kvinnor han möter. Jämnställdhetskämpar rasar helt säkert mot mig när jag här olikställer könen, men dessa är de åsikter jag drivs av och om jag inte tyckte att män och kvinnor är olika så skulle hela denna serie vara överflödig.

Många hävdar att vi lever i ett mansdominerat samhälle, och det sociala gapet har varit ännu större. Men inte bara kvinnohat, -förnedrande och -förtryck rådde för jämnan, utan också ridderlighet och ädla män sågs på gatorna! Mer om kvinnor blir det en annan gång men två grundläggande gester skall vi bocka av direkt.

Förut var det således ställt att en kvinnas festklänning i allmänhet var så pompös att den gjorde henne oförmögen att dra ut sin egen stol, klänningen var helt enkelt i vägen. Därför måste den tappre kavaljern rädda henne genom att dra ut hennes stol så att hon alls kunde sitta – också dörrarna kunde vara problematiska för de galantaste av damer. Likaledes hade hon så liten väska med sig (om hon alls hade någon), att hon omöjligt kunde få rum med den näsduk som hon skulle behöva en då känslorna kom svallande. Därifrån kommer alltså vår tradition att en man drar ut stolen till sin bordsdam, samt erbjuder henne en näsduk då tårar sprutar.

Tre goda råd

1. Att vara en gentleman är ingen hobby, det är en livsstil
2. Ditt hem bör vara en trevlig plats att vara på, för dig själv och för dina gäster
3. Sätt stolt en näsduk i fickan och erbjud den till en dam i nöd då tillfället påbjuder

Tackar som läser! 

En Österbottnisk gentleman - Prolog

Bästa läsare!

Är det inte förbryllande med gentlemannamässighet. Vad är det? Varifrån kommer det? Och inte minst: hur blir man en?

Under många långa år har jag enträget trängt djupare in i denna skog av vilda teorier och påståenden.  Jag har letat under varje sten, i varje trädkrona och frågat varje liten fågel om inte de har svaret.

Ett bra tag nu har jag funderat på att dela med mig av den kunskap som jag till sist erhållit. Och detta är resultatet. Tillsammans skall vi skrapa på den traditionelle västerländske gentlemannens yta och se vad han vill dela med sig av.

Jag gör inga anspråk på att själv vara den gentleman som beskrivs, han är blott och allena mina ideal. Serien är inte heller uttömmande eller på något sätt en komplett beskrivning av hur du finner målet, den vill inspirera och motivera.

Välkommen till En Österbottnisk gentleman! En serie i åtta delar.

Marskalkens vädjan

Har tagit mig i an läsning av en mycket intressant bok, vid namn Minnen. Boken är skriven av landets Marskalk Mannerheim och är hans levnadsteckning.

Det är min förhoppning, att det väsentliga av de upplevelser och lärdomar livet skänkt mig skall kunna lända till upplysning och vägledning för de släkten, på vilkas skuldror Finlands välgång i nutid och framtid vilar.

Så lyder slutklämmen i författarens förord. Speciellt den allra sista frasen ekar i mitt sinne länge efter läsningen. Det är verkligen på våra skuldror – dina och mina, kära medborgare – som vårt lands framtid vilar.

Prisar vi säkerheten, utan att själv ge polisen all information vi har, fullgöra värnplikt eller vara goda medborgare? Hyllar vi skolorna, fast vi inte flitigt studerar och hjälper lärarna, eller själv blir en i lärarkåren? Älskar vi Kyrkan, utan att värna om den? Allt hänger på våra skuldror.

I stort och smått. Om du vill bo ett rent och snyggt kvarter så är det ditt ansvar att göra slag i saken. Skräpa inte ner eller ordna städtalko. Klagar du på kulturlivet så är det dags att du själv bidrar, speciellt i lilla Österbotten är det en rätt enkel sak. Exemplen är oändliga.

Vad bidrar du med till Finlands världsberömda välstånd? Eller lever du bara för din egen vinning? Hur orättvist är det inte att njuta av frukterna av vårt goda land, men aldrig själv bidra.

Några rader från ett minnesmärke från frihetskriget på Vasa gravgård dyker upp för mitt sinne. Forna släktled har offrat allt. Lever vi bara för egen vinning eller är vi beredda att underkasta oss?

Mitt land!
I dina söners vakt
I dina unga hjärtans makt
Har Herren all din framtid lagt
Och där står Finlands öde.

Nu frågar Marskalken: Vad kan du göra för ditt land?

söndag 10 augusti 2014

En liten bekännelse

Sommaren som kantor i Replot församling är över.


Och det har varit fantastiskt!

Spendera massor av tid med instrumentens drottning orgeln, delta i den heliga liturgin varje söndag, möta människor i glädjefest och sorgetåg och ansvara för församlingens sång och musik. Mer än så kan jag inte önska!

Arbetstiderna liksom arbetsbördan är dräglig, Replot är en förtjusande arkipelag och kyrkorna är vackra! Jag kunde gott stanna här resten av livet. Ta mig i an större orgelstycken, starta körer och orkestrar, lära ut vad jag kan och ta hand om orgeln och min röst. Det skulle vara en fröjd att sätta prägel på församlingens musikliv och vara med om att utforma gudstjänsten till Herrens ära!

Men jag kan inte att bli kantor.

Inte förrän den sunda läran om synd och nåd klingar i varje kyrkovalv i vårt land. Nu måste man söka med ljus och lykta för att finna Ordet och Sakramenten brukade på ett riktigt sätt.

Därför måste jag bli präst.



Jag kommer aldrig att sitta på orgelläktaren med samvetsfrid när jag vet att så många får höra ett dåraktigt evangelium. Så många lyssnar till lögner. Min önskan är att jag – liksom min far, farfar och farfarsfar – skall få predika Ordet rent och klart, utan någon dunkelhet eller besudlan.

Den som tror att jag nedvärderar kantorerna har fel. De gör ett storartat arbete. Må Gud välsigna landets kyrkomusiker! Utan musiken skulle evangeliet ofta klinga tomt i människors hjärtan. Musiken behövs i gudstjänsten för att lyfta och levandegöra budskapet.

Min livslånga dröm, min bittra plikt och mitt enda logiska är att bli vigd till prästämbetet. Först skall jag dock studera tappert i Åbo och bli den bäste teolog jag någonsin kan!

Men Borgå stift tycks inte uppskatta sådana som mig, Bibeltroende, Kristuscentrerade, liturgiska, sakramentala. Ja, Apostoliska och Lutherska, helt enkelt.

Paradox.


Jag ber träget att vår kära folkkyrka ännu får verka och väcka människor till tro! Och tackar den för allt det goda arbete den på sina ställen gör - min kära dopkyrka.

Men under tiden sneglar jag med nyfikna ögon mot Lutherstiftelsen, numera Missionsstiftet.

Käre kristne, kanske det är hög tid för dig att göra det samma?

tisdag 1 juli 2014

Vad jag tog hem från Finlands försvarsmakt, och vad som lämnade där

Enligt Finlands lag är alla Finska män värnpliktiga. En stor del av de som fullgör värnplikten i Finlands försvarsmakt anser dagarna i landets tjänst som helt bortkastade – det gör inte jag!

Bor det en soldat i varje gosse?
Sista veckorna innan hemförlovningen fick jag frågan vad jag har lärt mig under tiden i Dragsvik. Givetvis kunde jag utan betänketid svara med de självklara följderna av snart 255 dygn som soldat: diciplin, kondition, styrka, artighet, koncentration och envishet. Men jag måste också genast tillägga att vad som verkligen fastnar och som blir mig till gagn i fortsättningen av livet.

Fysisk hälsa

Det är alldeles självklart att en del saker lämnade i armén. Den fysiska hälsan, styrkan och konditionen hade jag aldrig tänkt behålla efter tiden som värnpliktig, och det gjorde jag inte heller. Under tiden i Dragsvik gick jag upp närmare tio kilo i vikt, höjde konditionen avsevärt, hoppade längre, gjorde flere armpressar, flere magmuskler och orkade bära tyngre saker än någonsin tidigare.

Efter ungefär tre månader som civil har denna fysiska styrka inte mätts lika noggrannt, men jag kan bara anta att den till stor del har normaliserats. Visst lever jag ett någorlunda aktivt liv, men jag tränar inte aktivt.

Artighet

I dagens europa håller artighet och respekt att totalt falera, så är inte fallet i försvarsmakten. En soldat måste visa sina överordnade stor respekt, artighet och trohet, dessutom aldrig klaga eller ifrågasätta deras handlande. Någon tycker kanske att det gör systemet skört, men mig har det uppfostrat.

Måhända har inte de allra extremaste riktlinjerna för tilltal och kanslibeteende följt med mig ända hem. Men god hållning, tydligt tal och välvillig inställning blev min del, och det är jag tacksam för. Inte blev jag aggressiv av att vara soldat, jag lärde mig veta hut.

All kaminrök är inte otrevlig
Koncentrationsförmåga & inställning

Vikten av koncentration lärde jag mig först under några månader som barnskådespelare, senare i både körsång och musikstudier. Det är helt omöjligt att vara pigg hela tiden, och som soldat utsätts man ibland för vad man tycker är omänskliga uppgifter. Men det går!

Då ens uppgift har klarnat och man får höra att det blir knappt med sömn, mat och värme i fem dygn börjar tankarna snurra, och det enda i tankarna är hur man skall kunna slippa sitt uppdrag. Efter ett tag inser man att det är lönsöst, nu är jag här och slipper inte härifrån, då gör jag väl mitt bästa då. Och efter den insikten går nästan vad som helst, med koncentrationen på topp kan man ligga i ett sånr nästan hur länge som helst, och med rätt inställning är kylan och regnet en spännande utmaning.

Detta är något av det allra bästa jag tog hem mig från militären. Jag klarar av nästan vad som helst! Troligen blir det en viktig lärdom i studieliv, allmänt ansvarstagande och föräldraskap – allt går!

Självuppoffring

Dock är den enda uppgiften Finlands försvarsmakt har att försvara. Försvara det som är oss så kärt. Finländsk krigsföring är inte driven av hat eller maktlystnad. Försvarsmakten försvarar, därmed jämt!

För mig var det en ära att tjäna sitt land för det billiga pris som tiden i militären faktiskt är. Om alternativet är att förlora sina lagar, överhet, skola och kyrka, då måste vi offra våra liv. Om alternativet är att vår familj och våra kära förlorar allt eller dör, då måste vi offra våra liv. Om alternativet är ett Finland i lågor, då måste vi offra våra liv!

Nu är jag mycket medveten om att krigsmyntet har tusentals sidor, och för mig får gärna pacifismen ta vid. Inte vill jag ha krig! Ingen soldat vill ha krig! Men min erfarenhet av människan är den att hon är ond, ända in i roten. Ge mig goda människor så monterar jag gärna ner vårt försvar.

Gudsförtröstan

Att få göra det man vill, då man vill,
med vem man vill är givetvis värdefullt
Tidsbristen och förmågan att hantera den gav mig mina absolut viktigaste lärdomar. Också under extrem press är det möjligt att göra kloka beslut om man prioriterar rätt!

Jag själv tjänstgjorde som beväringspastor och fick under min tjänstgöring förkovra mig i andlig litteratur, teologiska frågeställningar, Guds ord och sångböcker, för att sedan dela med mig av insikter åt de kristna bröderna. Det tackar jag Gud för! Men alla har inte den uppgiften. De allra flesta krälar runt i lera.

Också jag krälade runt min beskärda del och lärde mig något viktigt av det. Man har inte alltid tid med Gud, då får man förströsta att han har tid för en och inte ser till hur from eller god man är.

Gud, du vet att jag kommer att vara väldigt upptagen i dag.
Måhända glömmer jag bort dig,
glöm du inte bort mig!
- Sir Jakob Astley, strax innan ett slag

Hemma igen

Jag är glad över min tid i försvarsmakten, men ännu gladare över att få vara hemma!

fredag 16 maj 2014

Läromedvetenhet, nej tack!

Ofta sägs att det är teologerna som råddar bort de kristna, och att prästerna vållar den största splittringen inom kyrkan.

Det är i och för sig ett helt berättigat påstående att den enskilde kristne utgör kristendomens nerv, men längre än så är jag inte beredd att hålla med.

Välj vilken bransch som helst och du kan inte tas på allvar om du inte verkligen är insatt. Själv brukar jag undvika att diskutera politik, ekonomi och isalm – eftersom jag vet att mina ord saknar relevans. Visst kan jag uttrycka mina vaga åsikter, men det är viktigt att jag avslutar med att säga att jag egentligen inte vet hur saker och ting fungerar.

Men kristendomen skall man tydligen ha åsikter om!

Inte är det väl gemene man som skall tycka till om prästen? Prästen skall tycka till om församlingen, och i kärlek tillrättavisa och rådge. Vi har vanställt ordningen och därmed upphävt välsignelsen i detta gudomliga ämbete.

Tänk om vi levde i en värld där prästen i sin predikan kunde säga: han förnekar Kristus som världen frälsare, lyssna inte till honom! Eller den mannen där säger att dopet inte frälser var och en som tror, så sant Herren lever talar han lögn! Eller vidare, i det där sällskapet har man upphävt Bibeln som auktoritet, och brutit med kyrkans tusenåriga tradition, tag varning!

Bästa präster, fortsätt förmana! Kanske blir någon skrämd, men skräm hellre bort de otrogna än låt de trogna mattas av. Det är er sak att avgöra vad som är ren lära, inte vår.

Man talar ofta föraktfullt om att typer som förespråkar renlärighet är buttra typer som inget hellre vill än kyrkans förfall och mänskligt trätande. Ingenting kunde vara mera osant! Jag känner massor av präster och lekmän som brinner för att en rätt och sann lära skall predikas i våra kyrkor, och av alla jag mött är det dessa som är upptända av starkast nit och Kristuskärlek.

En bild som man ofta möts av är bilden av att alla kristna är liksom ekrarna i ett hjul, där navet är Kristus. Ju mera man stirrar sig blind på läran, desto längre bort från Kristus kommer man, därför är det bra att inte vara allt för läromedveten, utan bara fokusera på Kristus.

Jag tänker nu invertera den här bilden.

Kristus är förvisso hjulets nav, men det är i och med luddig och fel lära som man dras ifrån varandra. Kristus är en, liksom sanningen är en! Det är i och med läran som vi kommer närmare navet, Kristus. Läran är vacker, kära vänner!

En god vän förklarade hur självklart det är i en relation att man är noggrann med att ta reda på så mycket som möjligt om den andra parten. Det blir liksom konstigt om man har ett seriöst förhållande med en person som kommer från Sverige, men ihärdigt vidhåller att nej, han är från Norge!

Så vad tycker denne Kristus om prästämbetet, samkönade äktenskap, dop och aborter?

Fråga en präst – en renlärig sådan!

Den usle och friköpte
Samuel Erikson

söndag 6 april 2014

Får jag lov... att vara man?

Jag ber inledningsvis uppriktigt om ursäkt för alla jag upprörde med mitt senaste inlägg! Det var dumt av mig att formulera mig som jag gjorde och skriva om feminister i så dålig ton. Nu har jag försökt uttrycka samma sak tydligare.


Jag vill tävla om vem som hoppar längst och mäta mig med mina kamrater. Jag vill vara stolt över att jag kan laga upp en eld och gärna smutsar ner mig. Jag vill visa hur tunga saker jag orkar bära och hur snabbt jag kan springa. Och Snälla, kan jag inte få vara en ledare?

Nej, säger du, nu är du stereotyp.

Ursäkta mig, måste jag svara, men naturen är lite stereotyp... Kromosomer, du vet.

Om du vill så hjälper jag gärna till i köket, eller med barnen, eller med städningen, eller med vad som helst som du önskar, kära kvinna.

Nu gör du det igen. De där könsrollerna är gammalmodiga och du är en dålig människa som ens nämner dem.

Förlåt, jag ville bara hjälpa.

Tusen och åter tusen gånger har jag velat säga åt kvinnor jag möter: ”vad du är vacker”, men de som sist och slutligen får höra orden är mycket få.

Våldtäktsman! Kvinnokarl! Sexist! Nu är du allt bra pervers!

Det känns bara som om ni behöver få veta hur vackra ni är då ni inte ser det själv...


Att vara man för mig handlar om plikt och skyldighet. Var trogen, tapper och tålmodig! Beskydda och arbeta! Men inte allt för sällan känner jag mig förtryckt. Jo, du läste helt rätt. Jag får aldrig vara man, det som jag vill, och som jag ju faktiskt är.

Kära du. Det verkar ibland som om viss kvinnorättskamp här i Norden har fötts ur antagandet att män inte är något annat än ett pack med slödder - och en del av oss är. Men kära du. Kom ihåg att det också finns goda män, män som faktiskt går i slips men ändå inte förtrycker. Män som försöker vara det bästa en kvinna kan önska sig. En redig karl!

Så får jag lov att vara man?


P.S. Texten bör tas som en liten kommentar, jag söker inget gräl!

lördag 8 februari 2014

Kyrkogångsmanifestet av 2014

Till kamp, vänner!

Kanske du, som jag, har sett på kyrkans långsamma ras mot fördärvet? Kanske du, som jag, står med ena foten kvar i det sjunkande skepp som kallas folkkyrka, men har andra foten på en annan båt som du hoppas att seglar mot samma mål, men med mindre vatten i kajutan. Kanske du, som jag, gråter över att Guds ord nonchaleras i så många församlingar i landet, och att kyrkorna töms på folk. Nu, kära kristna, är det tid att handla! Själv kan jag inte skopa mycket vatten ur skrovet, min spade är alltför liten. Men med Guds hjälp kan vi tillsammans ännu göra något.

Vårt underbara arv

Tusen gånger har det slagit mig hur ord som förändring, påverka och modernt förekommer i debatten som förs i kyrkan. Härmed vill jag slå ett slag för orden bevara, underkasta och tradition. Det är som om vi inte skulle förstå vilken rikedom som finns i vår kyrkas över tvåtusenåriga tradition. Hundratals samfund har sin egen särskilda bild av den treenige Guden, en bild som man säger att är Bibeln trogen. Vilken bild är då den rätta?

Vi måste här underkasta oss den visdom som Jesu efterföljares efterföljare talar för att få klarhet. Tillbaka till det förlossade Gudsfolkets ordningar och stadgar! Om varje generation bryter sig loss för att uttrycka sin tro på sitt personliga sätt och därmed ändrar på gudstjänstordning och dogmatik, blir klyftorna mellan åldrarna så stora att man snart inte kan jubla i samma hopp.

Nu är tiden inne att sluta klaga på församlingens verksamhet och själv göra något åt saken. Bed att Guds ord predikas obesudlat och klart, och att sakramenten rätt förvaltas! Och sätt dig i kyrkbänken, detta lilla betyder allt! Sätt dig i kyrkbänken och insup det arv som vi får ta del av, arvet som sträcker sig ända från Abraham till dig, via såväl Franciskus som Luther!

Du får vila i att liturgin är liksom en noggrant utstuderad andlig kostcirkel, som har förfinats genom seklerna och värnar om din själs salighet. Du får sitta vid predikantens fötter för att ta del av de ord som Gud i dag har att säga dig, att han vill trösta och förlåta dig. Du får sjunga med i psalmen, som också de hädangångna sjunger i himlens höjd. Du får delta i glädjens måltid och bli ett med hela den vita skaran, ovan där och här på jorden. Du får bli en del i Kyrkan, Kristi kropp.

Är du med mig?

Hela mitt liv har jag sagt att jag haft förmånen att växa upp med tre mödrar, som sida vid sida har uppfostrat mig: min mor och mina två systrar. Nu förstår jag att jag har haft fyra mödrar – den fjärde är kyrkan! I hennes hägn har jag fått del av Kristi sanna kropp och blod. I hennes hägn har jag, liksom barn i släktled efter släktled, döpts till ett med Kristus. I hennes hägn har jag tryggt lämnat mina kära syskon att ingå heligt äktenskap. Och i hennes hägn har Guds ord frimodigt predikats till frälsning för alla och för mig.

Klockorna klämtar och vittnar att timman är sen, skeppet sjunker. Säg, hör du klockornas ljud?

Är du med mig? Vill du bo med mig på skeppet och, i förtröstan på Gud, börja ösa vatten ur det? Det är mycket enkelt. Allt börjar med att sätta sig i en kyrkbänk där Guds ord predikas, och att göra det varje söndag. Det är vi - Kristi kropp - som ska fylla kyrkorna, vem annars? Så börjar vårt projekt, och så fortsätter det, söndag efter söndag. Hur kan vi klaga på att ingen går i kyrkan, då vi själva uppsöker den bara när vi har lust? Att varje söndag höra om sin egen bittra synd men också om Guds ofattbara nåd, är det steg som vi behöver ta för att ösa det sura vattnet ur det underbara skrovet.

Kanske kan vi rentav fråga prästen om vi får hjälpa till med något praktiskt, uppbära kollekt, stå vid dörren och välkomna besökarna, spela svarsmusik, leda dagklubb, hjälpa till på skriftskola och så vidare i all oändlighet. Det är inte den lutherska kyrkans ramar som är för strama, det är hennes medlemmar.

Klockorna klämtar också för att kalla till helig gudstjänst. Säg, hör du klockornas ljud?

En psalm till Herren

Vem är du som säger att psalmsången är ett dött kulturarv utan liv och äkthet? Vågar du verkligen döma husfruns lovsång? Söndag efter söndag samlade hon byns barn i sitt hem för att hålla söndagsskola. Hela sitt liv ägnade hon åt att uppfostra sina, och bygdens, barn till att tro på Kristus. Däremellan slet hon på gården. Kan du förneka den innerliga och uppriktiga lycka hon känner, då hon efter arbetsveckans vedermödor äntligen får komma till Herrens tempel för att åter få möta Honom? Året är 1523 och hennes lovsång ljuder hög och klar. Än i dag ekar den i underbar samklang med orgelns dunder och 2014 års församling:

O, gläd dig, Guds församling nu,
kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud
och sjunga allesamman
om kärleken som han oss gav,
om frälsning, ljuvlig, underbar,
som kostat Gud så mycket.

Allt detta hälsar jag till er.

Herrens usle och friköpte,
Samuel Erikson.

Texten reviderades 17.2.2014