Sommaren som kantor i Replot församling är över.
Och det har varit fantastiskt!
Spendera massor av tid med instrumentens drottning orgeln, delta i den heliga liturgin varje söndag, möta människor i glädjefest och sorgetåg och ansvara för församlingens sång och musik. Mer än så kan jag inte önska!
Arbetstiderna liksom arbetsbördan är dräglig, Replot är en förtjusande arkipelag och kyrkorna är vackra! Jag kunde gott stanna här resten av livet. Ta mig i an större orgelstycken, starta körer och orkestrar, lära ut vad jag kan och ta hand om orgeln och min röst. Det skulle vara en fröjd att sätta prägel på församlingens musikliv och vara med om att utforma gudstjänsten till Herrens ära!
Men jag kan inte att bli kantor.
Inte förrän den sunda läran om synd och nåd klingar i varje kyrkovalv i vårt land. Nu måste man söka med ljus och lykta för att finna Ordet och Sakramenten brukade på ett riktigt sätt.
Därför måste jag bli präst.
Jag kommer aldrig att sitta på orgelläktaren med samvetsfrid när jag vet att så många får höra ett dåraktigt evangelium. Så många lyssnar till lögner. Min önskan är att jag – liksom min far, farfar och farfarsfar – skall få predika Ordet rent och klart, utan någon dunkelhet eller besudlan.
Den som tror att jag nedvärderar kantorerna har fel. De gör ett storartat arbete. Må Gud välsigna landets kyrkomusiker! Utan musiken skulle evangeliet ofta klinga tomt i människors hjärtan. Musiken behövs i gudstjänsten för att lyfta och levandegöra budskapet.
Min livslånga dröm, min bittra plikt och mitt enda logiska är att bli vigd till prästämbetet. Först skall jag dock studera tappert i Åbo och bli den bäste teolog jag någonsin kan!
Men Borgå stift tycks inte uppskatta sådana som mig, Bibeltroende, Kristuscentrerade, liturgiska, sakramentala. Ja, Apostoliska och Lutherska, helt enkelt.
Paradox.
Jag ber träget att vår kära folkkyrka ännu får verka och väcka människor till tro! Och tackar den för allt det goda arbete den på sina ställen gör - min kära dopkyrka.
Men under tiden sneglar jag med nyfikna ögon mot Lutherstiftelsen, numera Missionsstiftet.
Men under tiden sneglar jag med nyfikna ögon mot Lutherstiftelsen, numera Missionsstiftet.
Käre kristne, kanske det är hög tid för dig att göra det samma?
Tack för din öppenhet och ärlighet, Samuel! Ännu får ingen kantor (vad jag vet) lön i Missionsstiftelsen. Vi gör det alla frivilligt. Jag är ju ingen utbildad kantor, men spelar koraler rätt bra. ;) Gör det av hela mitt hjärta, praktiskt taget varje söndag i Filippus församlingen i Kajana. Vi får be att utbildade kantorer börjar få lön så småningom. Nu räcker inte ens pengarna till för de små församlingarnas prästlöner. Till all lycka är det överskott i de större församlingarna och de hjälper "lilla bror"! Tror att det är få församlingar i Missionsstiftet som har proffs vid orgeln, eller (för det mesta, tyvärr, vid pianot). Vi är nästan alla amatörer.Det finns mycket att göra för musiklivet i Missionsstiftet!!
SvaraRaderaTror inte att du i första hand tänker på pengar, men så här är situationen nu. Och arbetaren är värd sin lön! Välkommen med i "de olämpligas (sopimattomien) gäng". (hänvisar till Uleåborgs stifts motivering till att ta prästrätten av Missionsstiftelsen dekan!! ) :( Gud välsigne dig, Samuel! önskar Solveig Mikkonen